torsdag 27 augusti 2009


Jag är en kvinna som nått livets höjdpunkt, fysiskt.

Minns du ålderstrappan? Du har säkert sett den i flera olika versioner. Själv fashinerades jag av den som barn och kunde stå en lång stund och betrakta målningen framför mig med de åldrande paren, från vaggan till graven.
Jag minns att jag var så nöjd med att befinna mig på det allra första trappsteget. En viss längtan fanns också inför nästa trappsteg men så mycket längre upp tyckte jag inte att jag ville komma.

Jag har precis firat min 50 års dag och står alltså på det högsta trappsteget på ålderstrappan. Med anledning av att ha uppnått denna aktningsvärda ålder tänkte jag börja lägga ut mina tankar om livet och åldrandet här på nätet.
När jag idag tittar på åldertrappan, är det med kritiska ögon jag ser på den. Det är som att livet skulle ta slut vid 50.
Jag har sett en fantastikt härlig åldertrappa på nätet som jag länkar till här: www.aftonbladet.se/.../0503/08/trappa_stor.jpg

Denna åldertrappa ger mig precis den kick inför framtiden som jag behöver. Tänk att ha allt kvar och ändå ha gjort så mycket.

Som kvinna händer det mycket i kropp och själ när man kommer in i klimakteriet (klimakteriet-vilket förfärligt ord). Jag har sökt en del på nätet för att försöka förstå vad som händer i min kropp och kunna hantera det på bästa sätt, men jag har inte hittat så mycket. Jag antar att det inte är så attraktivt att avhandla kvinnors klimakteriebesvär och vi tjejer som kommit dithän tycker väl inte att det är så mycket att orda om. Vem vill sitta vid en middagsbjudning och berätta om svettningar och svallningar, riklig mens i såna mängder att det ser ut som någon slaktat en häst när man reser sig upp från toalettstolen eller de humörsvängningar som chockar både den klimakteriesvettiga damen och hennes närmsta.
Om man söker på klimakteriesymtom på nätet kan man hitta följande: Klåda och sveda i underlivet, torra slemhinnor, urinvägsinfektioner, smärta vid samlag, småblödningar efter samlag, trötthet, sömnrubbningar, depressioner, värk i leder, benskörhet och mycket annat.
Jag tror inte klimakteriet skulle finnas om det var en manlig åkomma. Jag är helt säker på att läkarvetenskapen skulle ha hittat en väg ur klimakteriet utan cancerframkallande hormoner men nu är det vi kvinnor som ska igenom denna skärseld och helst komma ut på andra sidan både vackrare och starkare än innan!? Och detta faktum kan vi inte komma undan tyvärr.

Min blogg kommer jag att använda till att dela med mig av mitt liv och det som händer i mitt liv efter 50. Min förhoppning är att mitt framtida liv ska bli ännu bättre än den förra halvan och jag hoppas att jag kan behålla en positiv inställning till livet och åldrandet. Genom denna blogg hoppas jag att kvinnor i alla åldrar kan få något med sig och kanske även ge mig något från sina livserfarenheter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar